Diktanalys

Ångest, ångest är min arvedel

Dikten handlar om ångest. Han beskriver sin ångest med paralleller och laddade ord. Han inser att det är hans arvedel, han har fått ångesten i arv. Han kommer inte komma ifrån den. Tillslut orkar han inte tänka på det längre. Han skadar sig för att komma ifrån smärtan. Hans laddade ord får mig verkligen att känna ångest och obehag. Jag blev lite äcklad och han lyckades verkligen förmedla den känsla som jag tror var i åtanke.
Dikten skrevs i början av 1900 talet, år 1916. Om det inte vore för att den är skriven med gammaldags svenska skulle den lika gärna kunna varit skriven i nutid. Ångesten som kopplas till mitt ämne finns idag. Den har inte ändrats, känslorna ändras inte. Däremot ändras de som man känner ångest över.

Krönika

”Stresstävling”, har det verkligen gått så långt?

Stress, stress, stress. Man blir stressad bara av att höra ordet. Ångest den mest obehagliga känslan som finns orsakar stressen som ingen av oss vill uppleva. Att undvika de hetsiga momenten i livet som bidrar till känslan kan vara svåra, men att undvika att komma upp till nivån ångest, stress. Vilken lättnad. Varför känns det då som att en ”stresstävling” ligger i luften just nu?

Det är så många som lider av seriösa stressproblem. Man är sjuk, kan inte jobba, mår riktigt dåligt helt enkelt. Vi andra som fortfarande är i skolan eller på jobbet pratar ständigt om hur stressade vi är. Man ska vara mest stressad, ha mest på schemat. Har det blivit en trend att vara stressad? Ska man fejka sin stress?

Jag träffade min gamla klasskompis Anna tidigare i vecka av en slump. Det var ett snabbt möte, vi hälsade, växlade några få ord och gick sedan skilda vägar igen. När jag satt på tåget från vår mötesplats och tänkte igenom vad vi hade sagt till varandra slog det mig. Vi hade haft en stresstävling, en överdriven sådan. Jag hade frågat Anna hur hon mådde och hade det nu för tiden, hon berättat att det var mycket just nu, skolan, extrajobb och sen privatliv på det. Jag svarade med samma stressade röst som hon hade haft, att jag, precis som hon hade mycket just nu. Vi bestämde att vi skulle försöka boka in en fika någon dag, en mindre stressig dag. Skulle den dagen komma? Tveksamt. Jag menar, kommer man erkänna för sig själv att man inte är stressad, kommer man erkänna för omgivningen att man inte har många projekt igång för tillfället. Kommer privatlivet, skolan och jobbet någonsin fungera bra och ångestlöst samtidigt. Kommer man uppnå det lugnet. Jag är osäker.

Någonstans tror jag att vi själva väljer om vi ska vara stressade eller inte. Om vi väljer att ge oss själva tid att slappna av och tagga ner. Jag har själv flera gånger känt mig stressad och funderat över vad. Satt mig ner, tänkt igenom och insett att jag inte är så stressad som jag trott att jag är. Frågan är, kommer trenden gå över? Stress kan leda till seriösa problem och sjukdomar.

Känner du att du inte kan relatera till detta. Tänk dig in i situationen som jag hade med Anna. Jag är säker på att många kan känna igen sig. Men jag tror att många inte funderar över allvaret i en ”stresstävling”. Situationen uppkommer för att man vill visa att man har ansvar och makt. Man vill tala om att man är viktig och användbar. Men å andra sidan, skulle Anna säga till mig att hon var lugn och inte det minsta stressad. Skulle avundsjukan komma från min sida. De allra flesta vill vara lugna och harmoniska. Ska vi då inse att det här är ett bisarrt beteende och sluta att tagga upp varandra?