Antiken

På svenska lektionen i tisdags drog vi igång med ännu ett nytt projekt. Denna gång ska vi arbeta med antiken under ett par veckor. Vi fick med oss en skönlitterär bok, Herakles som är skriven av Theodor Kallifatides. Boken ska vi läsa vid sidan av under dessa veckor. Sedan var frågan hur vi ville visa våra upp våra kunskaper när projektet börjar lida mot sitt slut. Jag tror att jag kommer kunna visa mina kunskaper bäst i en uppsats eller ett prov och därför har jag valt att examineras så. Jag tycker att det var bra att man fick välja hur man ville examineras eftersom hur man visar sina kunskaper bäst är från person till person. Det var kul att det kom upp lite nya förslag, att det inte alltid behöver vara ett klassiskt prov. Dock tror jag att de andra förslagen inte passar just mig så bra. Det var mycket länge sedan jag jobbade med antiken och vad jag minns från det är inte mycket. Därför känns antiken ganska nytt och mina kunskaper är inte breda.

Jag diskuterade det lite hemma, vad mina föräldrar kan om antiken och varför de tycker eller om de tycker att man ska läsa om det i skolan. ”Nej det har jag glömt men det handlar ju om gudar och Grekland” var pappas svar när jag frågade honom vad han visste om antiken. Men det är alltid nyttigt att lära sig historia, man får alltid ut något ur det. Han tyckte att det kunde man alltid ha användning för att förstå nutiden genom att se utveckling och dra paralleller. Mamma kom inte heller ihåg någonting om antiken. Men hon trodde absolut att det skulle ge något. Dessa hjältar kan vara bra förebilder och man kanske kan få bra förståelse om rätt och fel. Varken mamma eller pappa hade knappt någon kunskap alls om antiken men de tyckte ändå att det var bra att lära sig, för att sammanfatta.