Herakles

Detta blir mitt första inlägg om boken Herakles skriven av Theodor Kallifatides. Boken handlar om Herakles son till Zeus och hans liv. Man får följa honom från den dag han blev till och hur han utvecklas och lär sig leva med sina krafter och tankarna om att en dag rädda världen.
Jag har faktiskt inte sett Herkules som de flesta har men jag har hört och förstått att han var en hjälte. Meningen är väl att även Herakles ska bli det. Men jag har inte sett så mycket till hjälte än, jag menar visst han har räddat sin bror i svåra situationer och andra i sin familj. Men det är nog något som alla människor skulle gjort för sina nära, med eller utan krafter. För mig är en hjälte någon som kan hjälpa de goda från de onda i vilka sammanhang som helst och det spelar inte någon roll om vem som är i knipa. Det är de tankarna som jag får av boken än så länge, kan Herakles klassas som en hjälte. Samtidigt kan jag tänka mig att det kanske kommer senare eftersom han fortfarande är ganska ung. Så kanske får jag bära på den tanken ett tag.

Citatet jag har valt kom redan på sida 7, ”De kände sig oskyldiga, men hur oskyldigt är ett vittne”. Detta kom upp när kungen ville avrätta Antigone för att han tyckte att hon hade betett sig illa. Så många människor stod runt omkring tysta även fast många förmodligen inte höll med kungen. En hel del som jag har läst i den här boken tycker jag att man kan dra paralleller till idag, detta är ett sådant tillfälle. Vissa säger att ett vittne som inte gör något åt en situation där någon blir utsatt för något som inte borde hända är lika ond som den som utför brottet. Till viss del kan jag hålla med. Ett vittne som vågar rycka in och säga eller visa vad den personen tycker. Den personen är enligt mig en hjälte.