tisdag 13 oktober 2009

Krönika


”Stresstävling”, har det verkligen gått så långt?

Stress, stress, stress. Man blir stressad bara av att höra ordet. Ångest den mest obehagliga känslan som finns orsakar stressen som ingen av oss vill uppleva. Att undvika de hetsiga momenten i livet som bidrar till känslan kan vara svåra, men att undvika att komma upp till nivån ångest, stress. Vilken lättnad. Varför känns det då som att en ”stresstävling” ligger i luften just nu?

Det är så många som lider av seriösa stressproblem. Man är sjuk, kan inte jobba, mår riktigt dåligt helt enkelt. Vi andra som fortfarande är i skolan eller på jobbet pratar ständigt om hur stressade vi är. Man ska vara mest stressad, ha mest på schemat. Har det blivit en trend att vara stressad? Ska man fejka sin stress?

Jag träffade min gamla klasskompis Anna tidigare i vecka av en slump. Det var ett snabbt möte, vi hälsade, växlade några få ord och gick sedan skilda vägar igen. När jag satt på tåget från vår mötesplats och tänkte igenom vad vi hade sagt till varandra slog det mig. Vi hade haft en stresstävling, en överdriven sådan. Jag hade frågat Anna hur hon mådde och hade det nu för tiden, hon berättat att det var mycket just nu, skolan, extrajobb och sen privatliv på det. Jag svarade med samma stressade röst som hon hade haft, att jag, precis som hon hade mycket just nu. Vi bestämde att vi skulle försöka boka in en fika någon dag, en mindre stressig dag. Skulle den dagen komma? Tveksamt. Jag menar, kommer man erkänna för sig själv att man inte är stressad, kommer man erkänna för omgivningen att man inte har många projekt igång för tillfället. Kommer privatlivet, skolan och jobbet någonsin fungera bra och ångestlöst samtidigt. Kommer man uppnå det lugnet. Jag är osäker.

Någonstans tror jag att vi själva väljer om vi ska vara stressade eller inte. Om vi väljer att ge oss själva tid att slappna av och tagga ner. Jag har själv flera gånger känt mig stressad och funderat över vad. Satt mig ner, tänkt igenom och insett att jag inte är så stressad som jag trott att jag är. Frågan är, kommer trenden gå över? Stress kan leda till seriösa problem och sjukdomar.

Känner du att du inte kan relatera till detta. Tänk dig in i situationen som jag hade med Anna. Jag är säker på att många kan känna igen sig. Men jag tror att många inte funderar över allvaret i en ”stresstävling”. Situationen uppkommer för att man vill visa att man har ansvar och makt. Man vill tala om att man är viktig och användbar. Men å andra sidan, skulle Anna säga till mig att hon var lugn och inte det minsta stressad. Skulle avundsjukan komma från min sida. De allra flesta vill vara lugna och harmoniska. Ska vi då inse att det här är ett bisarrt beteende och sluta att tagga upp varandra?


3 kommentarer:

  1. Krönikan följer mallen. Den är personlig, mötet med Anna och skrytandet över stress, kronologisk, mötet med Anna och sitter sedan på tåget och funderar samt att händelsen är aktuell. Stress är alltid aktuellt och finns där hela tiden.

    Dispositionen är tydlig och börjar med att presentera en tes i inledningen för att komma tillbaka till den i avslutningen. Den finns också med under krönikan och all text och upplysningar känns relevant.

    Här kommer egentligen det enda jag har att påpeka något på och det är huruvida det i inledningen står ” Vi andra som fortfarande är på jobbet…” där jag kan tycka att det borde stå skolan istället. Med tanke på att det senare kommer om hur mycket det är i skolan.
    Sen är det bara en liten stavnings grej: är inte extrajobb ett ord? Annars, bra jobbat :D

    SvaraRadera
  2. Woaoa! Vilken krönika :)

    Din krönika håller sig till den så kallade "mallen". Du har en inledning, krönikan är kronologisk och den är personlig, då du har vävt in mötet med Anna. Slutligen, ett coolt avslut med en knorr, du vänder synen helt på stress och går över till hur det är med lugn och harmoni.
    Dispositionen är tydlig. Du har en inledning där din tes kommer fram direkt och sedan återkommer du till den i avslutet, bra jobbat!
    Det tips jag har till dig är som sagt att du borde skriva skolan istället för jobbet i " Vi andra som fortfarande är i skolan eller på jobbet..." för att få den mer personlig, du går faktiskt i skolan och det är det perspektivet du borde hålla dig till. Annars, något stavfel såg jag, är inte mästerstavaren själv, men i alla fall.
    Skitgrym krönika i övrigt, gav verkligen mig en tankeställare det där med "stresstävlingen" som uppstår i konversationer. :)

    SvaraRadera
  3. Looooloooo! Saken är, att du är så duktig!

    Sökte med lampa och lykta efter något att klaga på, och det är ju något jag annars är ganska bra på. Ja, på att klaga alltså. Men nej, jag kan faktiskt inte hitta något. Allt finns med och allt är mycket bra.

    PUSS!

    SvaraRadera