Herakles del 2

Nu har jag kommit ännu en bit längre i den påbörjade boken Herakles. Den här delen har handlat om hur han tog en annan mans liv och vad för straff han fick. Straffet var att åka upp i bergen i sex år och inte kunna träffa varken hans familj eller någon annan. Man får läsa om hans tankar och hans saknad efter sin familj och hans hemstad men framförallt Megaria kungens dotter som är hans kärlek. När han har avtjänat sitt straff kommer han hem och han får äran att gifta sig med Megaria och i samma veva går hans far bort.

Likheten man kan se mellan Herakles och Oidipus är att de båda hade styrkan att slå ihjäl en man men i slutändan blir de ändå hjältar. Oidipus blir kung och Herakles som först straffas för sina handlingar blir även han utsedd till hjälte av sin kung. I Herakles fall handlar det mycket om förlåtelse. Att hans medmänniskor kunde se honom annorlunda efter att han hade avtjänat sitt straff. En annan likhet är att de båda förlorar sin far eller den far som har uppfostrat dem. Men här kommer också skillnaden mellan Herakles och Oidipus. De handlar väldigt olika efter deras fars död. Oidipus som tidigare har flytt sitt öde att döda sin far och gifta sig med sin mor. Gifter sig med sin mor. Medan Herakles tar döden på ett annat vis och hans liv ändras enligt mig till något bra även utifrån. Jag menar att gifta sig med sin mor kanske var något positivt enligt Oidipus men utifrån ser det inte lika bra ut.

Citatet jag har valt ut denna gång är på sida 77, när Herakles väntar sitt straff. ”En slav hade inte lyft handen, en fri själ gör det” Jag blir illa till mods när jag läser detta. Med dessa ordval blir det en självklarhet att en fri själ skulle utan tvekan lyfta handen medans en slav absolut inte skulle göra det. Att det är så indelat, man blir inte sedd som en individ utan är man en fri själ lyfter man handen.