Herakles del 3

Sist jag skrev var Herakles nygift och lycklig efter att han avtjänat sitt straff. Nu har hans liv med Megaria satt igång och han har blivit far till tre söner. En natt gör han misstaget att döda sina söner. Hans fru blir galen och helt till sig. Hela staden blir emot honom. Hans straff denna gång är att resa till en annan stad och döda ett lejon som skadade och dödade folket i staden. Han lyckas och blir klassad som en hjälte åter igen. Men hans misstag slutar inte där.

Det kändes som att när man först har dödat en man och sedan blir förlåten men efter det dödar sina egna barn kan man väl knappast bli förlåten igen och absolut inte klassas som en hjälte. Jag menar ett mord är ett mord och det är inte mer rätt att mörda en som inte är sitt egna kött och blod. Men dödar man sina egna barn kan man inte ha en själ. En hjälte är enligt mig en person med stort hjärta och en god själ. Men efter att Herakles har dödat lejonet ses han ännu en gång som en hjälte och på ett sätt förstår jag det men på ett sätt inte. Människorna tänker förmodligen på sin egen familj och att dem inte ska bli skadade då lejonet är borta. Visst kan man då visa tacksamhet men att Herakles är en hjälte vet jag inte om jag tycker att man kan säga.

Vad författaren vill förmedla tror jag är att Herakles även fast han är en hjälte fortfarande är en människa som gör misstag. Också att folk har så lätt att tro på saker och förlåta. En person som har gjort dig illa och sedan gör dig en stor tjänst kan lätt bli förlåten, ibland alldeles för lätt.

”Du är inte den smartaste som finns men du är en hjälte” säger Herakles bror Ifikles. Jag vet inte om jag kan hålla med om att han är en hjälte i alla lägen, men jag håller definitivt med om att han inte gör de smartaste handlingarna.